Blogg


Svenska spel – ett företag utan ansvarstagande


Den senast tiden har Riksrevisorerna riktat stark kritik mot Svenska Spel och dess bristande ansvarstagande när det gäller människors spelande. Se t.ex. ledaren i DN 1 juli. Där hävdas att riksrevisionen i sin rapport belyser ”det hyckleri som alljämt präglar svensk spelpolitik”.

I min senaste bok Kan en värdegrund ge framgång? ( som utkom i december 2011 på Studentlitteratur) finns ett avsnitt som berör samma sak (s. 220). Först har jag talat om uppskattande om IKEAS värdegrund, som jag finner modest och trovärdig. Jag skriver: ”Visionen är inte skrytsam, den innehåller inte överdrivna åtaganden och framställer inte företaget som en samhällsförändrare av stora mått, även om IKEA på många sätt faktiskt bedragit till att förändra världen. Den verkar rimlig och ödmjuk och det är bra.” Men sedan kommer jag in på Svenska Spel.

”Exempel på motsatsen är lätta att finna. Här är Svenska Spels vision och värdegrund.

Vision och värdegrund
Vårt övergripande mål och vår vision bygger på det uppdrag vi har från vår ägare, det vill säga bedriva spelverksamhet på ett ansvarsfullt sätt.

Övergripande mål med det vi gör
Vi ska vara de svenska spelarnas förstahandsval genom produktinnovation, service och spelansvar i världsklass, så att vi skapar och säljer attraktiva spelupplevelser för de många människorna på ett ansvarsfullt sätt – till glädje för kunderna och samhället.

Vision
Varje insats spelar roll, i ett Sverige där spelglädjen och samhällsnyttan går hand i hand.
Med insats menar vi de kronor man spelar för, men också våra medarbetares insatser eller att vi tar initiativ till ett samhällsprojekt för att förändra värderingar inom idrotten. När vi tar ett spelansvar spelar vår insats roll, när vi sätter gränser för hur mycket man får spela online spelar vår insats roll. När vi säger nej till viss typ av marknadsföring spelar vår insats roll. I dagens Sverige spelar inte varje insats roll. En stor del av de pengar som omsätts på spel kommer inte samhället till godo utan går till anonyma ägare.

Formuleringarna har ett drag av retorik och är därför svåra att ta på fullt allvar. Ordkonstruktioner som ”produktinnovation” och ”spelansvar” hör dit. Och ordet ”insats” används på ett mångtydigt och oklart sätt. Sedan finns det också något pompöst och storvulet som inte inger förtroende. Man ska eftersträva ”spelansvar i världsklass” sägs det. Vad menas med det? Är det att man ska kontrollera vilka som verkligen har råd att spela bort sina pengar, de som bara investerar av sitt överflöd, och se till att inga andra satsar? Och vad betyder att ”varje insats spelar roll”, utöver det triviala att det ger inkomster till staten? Skulle medarbetarnas insatser på något sätt vara större i denna verksamhet än i andra?

Det är visserligen sant att en och annan spelare går från kasinot med mer pengar i fickan än vad han eller hon hade då de anlände. Men det är också sant, och det är en viktigare sanning, att fler personer lämnar spelautomater och spelbord med mindre pengar än då de kom till spelhallen. Inte så få av dessa har även dragit på sig skulder som de inte borde skaffat sig. Pratet om ”samhällsnytta” och ”samhällsprojekt” är tänkt att legitimera detta faktum. Med spelvinsterna kan Svenska Spel bidra till göra så mycket gott att det uppväger de negativa effekterna av spelverksamheten för många individer.

Man frågar sig varför ledningen för Svenska Spel inte istället diskuterar det uppenbart problematiska i att spelverksamheten i de allra flesta fall är till men för spelarna just på grund av att företaget ”skapar och säljer attraktiva spelupplevelser”. Och framför allt, varför förklaras inte tydligt och klart vad det betyder att ”bedriva spelverksamhet på ett ansvarsfullt sätt”? Det enda man säger är att man sätter gränser för vad spelare får investera ”online” och att man avstår från viss marknadsföring.”