Såg en dokumentär på TV om hur Norska Riksbanken använder pengar från sin oljefond för att påverka företag i världen att bli mer etiska. Oljefonden är en av världens rikaste och tillför Riksbanken omkring en miljard (ja, du läste rätt) norska kronor varje dag, vilka används för olika typer av investeringar. Fonden äger aktier i 8000 företag, bl.a. i Indien. Dessa företag använder i sin tur ofta inhemska småföretag som levererar arbetskraft. Det blir ofta problem. Underleverantörerna använder sig inte sällan av barn som arbetar under slavliknande förhållanden, istället för att gå i skolan.

Men är man rik och mäktig måste man också vara snäll. Därför vägrar fonden att samarbeta med företag som uppför sig dåligt. Riksbanken har ett Etiskt råd som inte gör annat än kontrollerar de företag banken investerar i. De som producerar vapen, i synnerhet klusterbomber, eller t.ex. använder sig av barnarbete, stängs av och får inga pengar från norska staten. För detta ändamål har man anställt en moralfilosof, Henrik Syse, vars uppgift är att sätta press på de multinationella bolagen. Med 300 miljarder dollar i ryggen får han oftast gehör för sina idéer. Snacka om att ha makt.

För oss andra som också arbetar med att skapa förutsättning för ett etiskt sundare och mer ansvarstagande näringsliv är detta naturligtvis högintressant. Så vitt jag kunde förstå åstadkommer Riksbanken och Etiska rådet en hel del gott. Men skälet för att företagen är beredda att ändra sig och använda etiskt godtagbara arbetsmetoder för att framställa sina varor, t.ex. choklad, bomull och frökapslar (tyska Bayer är ett sådant bolag), verkar främst vara risken att förlora både pengar och sitt goda rykte.

Men etik handlar ju egentligen om ett alternativt sätt att tänka. I vårt arbete i Etikforum är det detta vi siktar in oss på. Vi har inga miljarden med hjälp av vilka vi kan sätta makt bakom orden. Vår idé är istället att försöka skapa ett nordiskt nätverk av företag där alla vill göra det som är etiskt riktigt därför att de faktiskt tycker att det är rätt. Vi tror att då man insett värdet av ett sådant handlande vill man inte göra på något annat sätt. Dessutom: då man förpliktigat sig åt ett löfte att uppträda etiskt verkar detta förebyggande. Det tar emot mer att våga göra fel. För hur ska man försvara sig? Man kan ju inte säga: Vi visste inget! Vi förstod inget! Etiska förpliktelser ökar sannolikheten för att man också handlar etiskt i praktiken. Särskilt om löftet är offentligt.

Sedan visar det sig också att de företag som arbetar med etiska förtecken faktiskt även är mer materiellt framgångsrika än andra. Av USA:s mest lyckosamma företag har över 80% någon typ av etikprogram igång. Orsaken är framför allt att utvecklingen går i en riktning där konsumenterna vill köpa av producenter som följer tydliga etiska riktlinjer. I varje fall vill de inte köpa av dem som inte gör det. Men det visar sig också att i företag där man arbetar med etiskt godtagbara metoder, och där ledning, chefer och medarbetare behandlar varandra och sina kunder med respekt och hänsyn, i sådana företag ökar produktivitet och effektivitet på ett sätt som direkt bidrar till förbättrad lönsamhet. Jag håller just på med en bok där sådana forskningsresultat ska presenteras. Den ska utkomma i år enligt planerna.